16 sönd. efter Trefaldighet: Döden och livet
av Christina Molin
Evangelietext: Johannesevangeliet 11: 28-44

Lasaros är en god vän och tillhör den innersta kretsen kring Jesus. Lasaros’ båda systrar likaså.
Marias och Martas bror Lasaros finns, alltsedan Johannesevangeliet berättar om honom, även i andra litterära sammanhang. I sommar har jag lyckats komma igenom Dostojevskijs Brott och straff. Där förekommer en hänvisning till Lasaros. Lasaros är ju alltsedan denna remarkabla händelse en kändis!

Det förekommer ett ytterligare tillfälle då vi möter namnet Lasaros. Det är hos Lukas som återberättar flera liknelser som Jesus berättar. En av dessa liknelser handlar om den rike mannen och Lasaros.
Varför tiggaren i Lukas 16 namnges kan vi fundera över! Sällan ges ju annars namn åt de personer som får visa på mänskliga beteenden. Den rike mannen har t.ex. inget namn.

Den här återgivningen av vad som hände när Lasaros’ hade dött, den finns endast hos Johannes när han sammanfattar händelser ut Jesu liv.
Varför det? Varför har inte de tre andra evangelierna denna händelse? Det kan vi inte säkert veta. Men Johannes är mycket för motsättningar: ljus och mörker t.ex. Här kan vi då tolka in liv och död i den här specifika scenen, som utspelar sig framför öppningen till Lasaros’ grav.

När Johannesevangeliet skrevs anses man ha haft tillgång till både Markus- och Matteusevangelierna. Dessutom ska det ha funnits en tradition som kom från den innersta kretsen dvs. lärjungarna. Kanske var en del av undervisningen menad bara för just den
2.
gruppen. Möjligen därför att en del stoff helt enkelt inte skulle avslöjas för andra än de redan Kristus-troende! Ja, det är bara spekulationer. Men kanske finns det någon förklaring där?

Undervisningen, som de första församlingarna fick tillgång till, bygger ju på den kristna tron på Jesus Kristus som den levande och uppståndne Guds son. Johannes skulle ha skrivit sitt evangelium på uppdrag av församlingen i Efesos enligt en gammal tradition. 90-talet sägs vara dateringen.

Den här texten som alltså är unik i evangelietraditionen är ju en tydlig hänvisning till tanken att Jesus är herre över döden. Påskdagens hälsning med andra ord! Gud som skapat allt levande är Herre över livet. Och Guds son segrar över döden och bryter det ondas övergrepp.

I Polartrakterna finns en groda som heter Skogsgroda. I en naturfilm på TV visas hur den djupfrysta grodan tinar upp när solen och värmen kommer. Blodet börjar rinna igen, hjärtat som slutat slå börjar arbeta igen. En häpnadsväckande bild av återuppväckande av en död varelse!

Sker detta även bland människor? Inte vad vi vet med den kunskap vi har. Det sker här och där men då har det handlat om skendöda eller medvetslösa eller på annat sätt människor som sett ut som döda eller verkat vara döda.
Men med döden är det så, att den är oåterkallelig.

Bilden av Lasaros är en Guds hälsning till oss om att livet kan fortgå in i evigheten. Lasaros fick en definitiv död så småningom, får vi förmoda. Kanske överlevde han sina systrar. Kanske blev de alla tre riktigt gamla, enligt den tidens mått….
Kanske hann Lasaros vara till stor hjälp för andra under sitt återstående liv. Kanske fick han en förnyad blick på livet och en
3.
tacksamhet då han fick det åter? Vi hoppas det. Det brukar inte sällan hända för människor som varit nära döden eller till och med på andra sidan och så kommit tillbaka.
Vi vet att på grund av vad som hände med Lasaros dvs. det tecken som skedde när Jesus visar sig rå på det yttersta onda; på grund av detta bestämmer sig de styrande att Jesus måste röjas ur vägen.

En insändare i en av dagstidningarna fick mig att fundera ännu en vända över detta med hur vi värderar våra liv.
Hur finner man mening i en värld som är sjuk? frågar signaturen Olle.
Denne Olle har en känsla av att världen, samhället är felkonstruerat ur perspektivet globala orättvisor, miljöförstöring osv.
Hur många kännner sig missanpassade till en sjuk värld?—
det är inte märkligt att vi har ökande psykisk ohälsa när världen vi lever i inte känns som gjord för människor.
Slut citat från signaturen Olle.

Jag skulle vilja påminna Olle om att vår värld har egentligen aldrig varit särskilt människovänlig när vi tänker tillbaka i historien. Vi behöver inte ha alltför mycket av kunskap om tider och skeenden som varit för att hitta massor av exempel på hur det var i gamla tider och vilka framsteg vi gjort på jorden, låt oss säga det senaste seklet. Vi är skyldiga till mycket elände men vi har mycket som tidigare generationer saknat: vi har kunskapen och möjligheten att förändra och att reparera.

Olle har kommit fram till, att hans deprimerande inställning kan få vara en motivation till att göra vad han kan för att förändra världen. Och det är bra! Världen behöver sådana människor! Som har den rätta motivationen och som agerar!

4.
Jesus uttrycker några korta ord när Lasaros kom ut ut graven och människorna står där häpna och kanske som förstenade. Han säger: Gör honom fri och låt honom gå!
Där har vi en nyckelreplik i skeendet omkring Lasaros den här dagen.
Som fri på nytt, befriad från dödens grepp kommer han att nu kunna gå ut i sin omvärld för att fortsätta vara en del av de levandes skara, en del av mänskligheten. Kanske kunde Lasaros få bli viktig för det fortsatta samhällsbyggandet i sin miljö? Vi vet inte vilka olika funktioner Lasaros kunde fylla där han levde!
Under de år han fick fortsätta leva.

Som en sammanfattning av den här söndagens tema har vi Paulus ord i det Andra Korinthierbrevet, dagens brevtext.
— rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad — /2 Kor. 4:8-9

Hoppet mot alla odds! En kristen livshållning. Tro, hopp och kärlek. Välbekant och eftersträvansvärt. Människan behöver en tro. Vi vet att vi kan inte överleva utan hopp. Om än aldrig så svagt eller litet! Och kärlek är livsnödvändigt för varje liten människa från allra första början. Det lilla nyfödda barnet överlever inte utan kärlek. Bokstavligen är det så. Om barnet får näring så att kroppen kan överleva men inte får en annan människas närhet och omvårdnad och att bli sedd; ja, då orkar inte barnet leva vidare. Inte bara den fysiska tillförseln av näring är viktig utan likaså det mentala näringsintaget är nödvändigt för en människas liv!

Bilden av blodbanorna hos Skogsgrodan i Polartrakterna var fascinerande! När grodan tinar upp så börjar blodet flyta. En särling i djurvärlden måste det lilla djuret vara!
En påminnelse om att vi inte alltid har hela kunskapen om vad som är verkligheten.
5.
Vi brukar i kyrkans värld tala om ”vetekornets lag”. Det enda lilla fröet som läggs i jorden för att sedan återkomma till livet och ge ett överflöd av liv till de många. Jesus som dör och uppstår för att mänskligheten ska få leva. Jesus som ljuset för att vi inte ska behöva bli kvar i mörkret / Joh. 12:46

Se där, ännu en bild från Johannes som i målande ord försöker beskriva det nya livet i Kristus! Livet där hoppet överskuggar det svåra. Ljuset som segrar över mörkret för att använda poesins uttryck.
Livet som segrar över döden. Påskdagens hälsning till mänskligheten! Och därför kallar vi den här söndagen för den lilla Påskdagen!

Till sist:
En dikt från Bönboken, tradition och liv som utkom 2003.
Jag anar en befrielse
i det gränslöst svåra

Inte som ljuset
i slutet av en tunnel
inte som ett fyrverkeri
mot natthimlen
inte som den ena sidan
av två möjliga
och absolut inte som en belöning
efter väl utkämpad strid

men som ett frö
i ännu frusen jord
/Eva-Marie Lindblom ur Bönboken tradition och liv
Verbum 2003

6.

Vi ber:

Skapelsens och livets Gud,
du som förnyar världen
och helar det brustna,
jag ber dig:
Förlåt mig de ord och handlingar
som mer tjänat mörkret och döden
än ljuset och livet
Visa mig din väg,
jag vill med glädje vandra den.

AMEN

CM/ 21 09 19

Förlorad och återfunnen. Texter, Mika 7:18-20, Romarbrevet 5:6-11, Lukasevangeliet 15:1-7, Psaltaren 119:170-176
Predikan Christina Molin

Nu i fotbollstider är det viktigt vem som tillhör vinnarna och vem som står på förlorarnas sida. I spel och idrott gäller det att vinna!Men när vi försöker stötta barnen i idrott och i familjespel vill vi gärna påminna om att det gäller att vara en ”god förlorare”! Dvs. någon måste ju förlora också. Det tillhör spelets regler! Och så får man försöka på nytt igen, nästa gång man spelar! Och vara juste och gratulera vinnaren! Visa sig generös även när man förlorat.Lukas har tre berättelser från Jesus som han samlar i sitt 15:e kapitel. Kanske ett avsnitt i evangeliet som är särskilt mycket älskat av väldigt många. Jag tror det!Här har vi i denna söndags text de nittionio fåren som håller sig inom fållan. Och så finns det då det hundrade som har kommit bort. Bilden av fåraherden, kanske ägaren eller den som blivit avlönad för att se till fårahjorden och hans ivriga sökande efter det får som kommit bort. Det kan väl inte spela så stor roll, kanske någon tänker, att ett enda kommer bort. Det finns ju så många kvar. Lite svinn får man räkna med!

I både denna liknelse och likaså i de andra två – det förlorade myntet och den förlorade sonen – finns det flera aspekter som vi kan fundera över. Det enda myntet betydde säkert oerhört mycket för kvinnan. Kanske var hon änka, fattig och verkligen i behov av vartenda litet mynt hon hade i huset. Detta mynt betydde mycket.Vad gäller då sonen som tar ut sitt arv, reser iväg och så slösar bort sina tillgångar för att senare återkomma till fadershuset, det enda han hade kvar när allt annat är förlorat. Vad säger vi om honom?

2.
Han fick skylla sig själv, tycker någon. Han kunde verkligen vara lycklig som hade en sådan förlåtande far. Givetvis är detta en av poängerna i den berättelsen. Gud som den förlåtande fadern. En bild vi verkligen känner sympati för.Men kanske är det istället den hemmavarande sonen vi också behöver stanna vid. Han som är avundsjuk och missundsam när brodern får en stor fest vid hemkomsten. Den som stannat hemma har minsann ingen fest fått! Då säger fadern: allt mitt är ditt. Du har tillgång till allt här hemma. Men din bror var såsom död och har nu återkommit till liv igen. Så låt oss vara glada! En liknelse med många bottnar! Men tillbaka till fåren. Poängen i den liknelsen är att herden inte ger sig! Han letar oupphörligt tills han hittar det enda fåret som kommit bort. Han blir aldrig nöjd eller trött. Han ger aldrig upp. Det är bilden av det lilla lammet som vilar uttröttad på herdens axlar vi ser framför oss. Hur många sådana bilder har vi inte setti kyrkor och i bilderböcker! Kanske en av de vanligaste bilderna i den moderna kyrkohistorien. Söndagsskolan använde den bilden självklart. Den är betydligt enklare och fullt förståelig i jämförelse med Kristus på korset. Bilden av den som söker den förlorade eller borttappade tills han finner. En sida av Gud som alla förstår. Den som aldrig ger sig. Därför att han älskar alla i sin skapelse. Det ger oss alla hopp!Vi brukar tala om Guds-bilder. Och då tror jag att just bilden av den som oroar sig över sina får och lamm är en bild vi gärna återvänder till. Den talar till oss alla, gammal som ung, om en omsorg som aldrig tappar greppet. I världens villervalla, i allt som ständigt omger mänskligheten av oro, sorg och bekymmer finns en stabilitet. Det är den som inte ger upp och som inger oss en hälsning att ingen kan ramla ur Guds famn.

3.
Så brukar jag ofta uttrycka det i begravningsgudstjänsten. Ingen kan ramla ut Guds omsorg. Det tror jag på!Varken här i detta livet eller i det efterkommande. Den tryggheten kan göra skillnad mellan ljus och mörker. Mellan att orka överleva och att tappa taget. Det finns en som orkar hålla ut!

Förlorad och återfunnen är temat för dagen. 

Förlorad vill ingen vara. Återfunnen låter bra. Det är lätt att kännas igen i den metaforen.
Många har berättat om just den upplevelsen att vara liksom förlorad och sedan komma åter.
Vi sjunger i psalmen 596 i Psalmer & Sånger.
Som när ett barn kommer hem om kvällen
och möts av en vänlig famn,
så var det för mej att komma till Gud – 
jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum,
en plats som väntade på mej.
Och jag kände: Här är jag hemma,
jag vill vara ett barn i Guds hem.
/Göte Strandsjö 1967

Arne H Lindgren har flera fina psalmtexter i vår psalmbok.Han var son till en pastor i Missionsförbundet, tog en del kringelikrokar på livets stig men kom sedan tillbaka till sin barndoms rötter. Han har gett ut diktsamlingar och berättat om dessa upplevelser.Han skriver t.ex. i Böner från Betesda 1975:

Kärlekens Gud, förverkligandets Kraft!
Låt oss talas vid igen
Du är den enda möjligheten
Men ge mig då kraft
att inte försöka nå Dig i någon skärning
inte i någon kompromiss
———-
Käre Gud,
låt mig få börja från början
tillsammans med Dig
——-

Min morbror Lasse Forsberg, journalist i dåvarande Söderposten och poet bodde i Bredäng från 60-talet och fram till sin död 1988. En av hans dikter heter: 

En gång….

En gång skall allt förklaras
som är höljt i dunkel.
Det som hör skymningslandet till
skall stråla i morgonljus.
Hur lätt att vandra då,
hur lätt att hinna
till den helga ort
där slutligt vi hör hemma.
Ur Stänk av liv av Lasse Forsberg 1966.

Hemma – det är där den man älskar finns!
Är inte det en devis som vi har läst någonstans?

Den som kommit bort och känner sig ”lost” för att använda ”svengelska” vet att uppskatta hemkomsten! Det bästa med att resa är glädjen över att få komma hem igen! Det är mitt eget ordspråk!

Vi ber:

Kärlekens Gud, som aldrig upphör att söka oss,
möt oss med din öppna famn och bevara oss i tryggheten hos dig.
AMEN

Texter 5 Moseboken 6:4-9, Apostlagärningar 2:24-35, Matteusevangeliet 11:25-27, Psaltaren 113:1-6
Mikaelimässan – Betraktelse Hellen Tolf Dahl

Mikaelimässan är en av våra gudstjänster som vi firar i vår kyrka. Idag firar vi i kyrkoåret Heliga Trefaldighets dag eller Missionsdagen.  Den Helige Ande har kommit, som vi har firat i pingst. Den Heliga Anden är Guds närvaro här på jorden. Treenighetstiden börjar. Söndagens text anknyter inte till en speciell och särskild händelse utan har ett teologiskt motiv. 

I gamla testamentet läser vi den judiska trosbekännelsen som hör hemma i den dagliga andakten, liksom i gudstjänstlivet. Det finns bara en Gud som skall lovsjungas och älskas hängivet. Denna tro skall undervisas och prägla det dagliga livet i släkte efter släkte.

I Apostlagärningarna läser vi ett utdrag ur Petrus predikan under den första kristna pingstdagen. Genom den Helige Ande skall Kristus vara närvarande i sin kyrka och Petrus betonar Kristi uppståndelse. 

I Matteus-evangeliet hör vi Jesu bön direkt efter att han har beklagat sig över städerna Korasin och Betsaida, eftersom deras invånare inte har tagit emot Hans budskap. De som har en öppenhet och som lyssnar på Jesu ord förtroendefullt som ett barn kan ta emot Guds rike. Jesus antyder att kunskap och lärdom kan vara ett hinder för en levande tro hos en människa. 

Psaltartexten ger oss en uppmaning att lovsjunga Herrens heliga namn. Guds Ande är både nära och på distans. Kunskap om detta kommer att spridas. Gud är Skaparen, Hjälparen och människors Frälsare. 

Jesus hänvisar oss till ett barns öppenhet och det inbyggda behovet av att ropa på stöd och hjälp. Ett barn förstår att hjälpen kommer utifrån. Det finns en känslomässig logik och Gud svarar på den. Behovet av Guds omsorg, kärlek och ledning finns inbyggd. När vi växer upp så ifrågasätter vi känslorna och söker logiska förklaringar. Vi ska utvecklas och lära oss saker men vi skall behålla vår öppenhet. Det är inte alltid lätt. Det kan vara skrämmande att hänge sig till något som vi inte kan förklara eller utmana med egen kunskap. Kristus vill oss dock så väl. Vi blir inte lurade eller svikna. Om vi klarar av att våga lyssna, ta emot Ordet och överlåta oss till Honom så kommer Han att visa oss vägen, sanningen och livet. Detta får ta tid. Hans ord är skarpa. Jesus har lämnat jordelivet för att sedan sända sin Ande. På så vis får vi alla tillgång till Honom. Jordelivet begränsade Honom på sätt och vis. Tidigare när Han gick med lärjungarna i det så kallade jordelivet så fick människorna gå ut och hämta Honom när de behövde Hans hjälp. Nu får alla tillgång till Honom när vi ber. Över hela jorden. Ingen nekas till att söka Gud. Alla tas emot och ingen nekas en Gudsrelation på grund av olika status. 

Pingstundret ger oss en Hjälpare som har all kunskap. Då behöver vi ett barns mod att följa Honom. Det handlar om Guds identitet. Det handlar om vilken auktoritet Gud har utan att behöva vara auktoritär så som vi förstår det ordet. Han har makt och kraft och när pingsten återställer den splittring som uppstod när människorna i Babel beslöt sig för att bli som Gud, då ser vi att vi har en Gud som helar det som blir brutet och brustet. Människorna kunde kommunicera bra före Babel. När vi förstår varandra och kan vara tydliga i vår kommunikation med varandra, så kan vi åstadkomma stora ting. 

När vi har fel syfte så går något sönder. När Anden kom och alla kunde höra sina språk talas, visade detta att Gud för oss samman. Alla kan få samma budskap om Jesus Kristus. 

Fader, Son och Ande. Guds identitet. Treenigheten. Vi får kraft och liv av Gud. Han vet allt om oss och vill ta bort skammen, befria oss och ge oss ett barns glädje och tillit. Vi vet att barn kan råka illa ut och att livet har många svåra förhållanden. Men när vi talar om barn och förstår hur det var tänkt att de skulle ha livet, med allt som de har med sig vid födseln, alla möjligheter, anlag och gåvor så kan vi förstå att Gud vill återställa våra liv till det som allt var tänkt med oss. Vi må ha sårats på vägen, men Gud vill upprätta oss, använda oss och leva med oss. Ingen är för lite värd. För Gud är vi det viktigaste som finns. Ta emot Honom och låt Honom förvandla dig! För detta krävs ett barns mod och tillit. Amen!

Texter: 1 Moseboken 11:1-9, Apostlagärningarna 2:1-11, Johannesevangeliet 14:25-29, Psaltaren 104:27-31
Betraktelse Stig Jonsson

Tankar på pingstdagen

Den heliga Anden, vad är det? Kristendomen är monoteistisk, Gud är en. Men samtidigt är både Jesus och Anden Gud. Min tolkning är att Gud är ande. Men han visar sig för oss på olika sätt. Han använde människan Jesus för att i konkret form visa oss sin vilja med och kärlek till oss. I Jesus kan vi se och uppleva något av hur Gud är. Jesus är därmed Gud konkret för oss.  Somliga av oss ber till Jesus, kanske för att det är lättare att föreställa sig en person som samtalspartner än Guds mer diffusa, obegripliga ande. Men Jesus lärde oss att vi får gå direkt till Gud som vår fader eller abba, som närmast betyder pappa. När Jesus skulle lämna oss lovade han oss en annan hjälpare. Gud skulle vara med oss mer påtagligt som sin Ande.

Dagens GT- och episteltexter talar om hur Gud i Babel försämrade den mellanmänskliga kommunikationen genom språkförbistring men på den första pingstdagen återupprättade något av språkförståelsen genom att Anden lät lärjungarna tala språk som de själva inte kunde men som lyssnarna förstod. Jag vet mig inte hört talas om denna form av tungotal senare. Det tungotal som förekommer i senare kristenhet har väl varit mer obegripligt bab(b)el, som i bästa fal översatts av talaren själv eller någon annan. Paulus ogillade obegripligt tungotal som inte tolkades, något som tydligen förekom redan då. I våra sansade kretsar förekommer sällan tungotal. Det tror jag inte i och för sig är en brist. Men kanske vi ändå behöver ett mer levande och engagerat böneliv. Om Anden får komma in i våra böner kanske han ger oss ett språk med nya sanningar som många kan förstå. Inget babbel som i Babel, som ingen förstår.

Men låt oss se på evangelietexten vad Jesus själv säger om Anden, Hjälparen. Han ska lära oss och påminna om vad Jesus sagt. Frid, känn ingen oro och tappa inte modet! 

Gud som är Ande vill bo i oss. Låt oss släppa in honom med glädje!

Amen