20 juni 3 söndagen efter trefaldighet

Förlorad och återfunnen. Texter, Mika 7:18-20, Romarbrevet 5:6-11, Lukasevangeliet 15:1-7, Psaltaren 119:170-176
Predikan Christina Molin

Nu i fotbollstider är det viktigt vem som tillhör vinnarna och vem som står på förlorarnas sida. I spel och idrott gäller det att vinna!Men när vi försöker stötta barnen i idrott och i familjespel vill vi gärna påminna om att det gäller att vara en ”god förlorare”! Dvs. någon måste ju förlora också. Det tillhör spelets regler! Och så får man försöka på nytt igen, nästa gång man spelar! Och vara juste och gratulera vinnaren! Visa sig generös även när man förlorat.Lukas har tre berättelser från Jesus som han samlar i sitt 15:e kapitel. Kanske ett avsnitt i evangeliet som är särskilt mycket älskat av väldigt många. Jag tror det!Här har vi i denna söndags text de nittionio fåren som håller sig inom fållan. Och så finns det då det hundrade som har kommit bort. Bilden av fåraherden, kanske ägaren eller den som blivit avlönad för att se till fårahjorden och hans ivriga sökande efter det får som kommit bort. Det kan väl inte spela så stor roll, kanske någon tänker, att ett enda kommer bort. Det finns ju så många kvar. Lite svinn får man räkna med!

I både denna liknelse och likaså i de andra två – det förlorade myntet och den förlorade sonen – finns det flera aspekter som vi kan fundera över. Det enda myntet betydde säkert oerhört mycket för kvinnan. Kanske var hon änka, fattig och verkligen i behov av vartenda litet mynt hon hade i huset. Detta mynt betydde mycket.Vad gäller då sonen som tar ut sitt arv, reser iväg och så slösar bort sina tillgångar för att senare återkomma till fadershuset, det enda han hade kvar när allt annat är förlorat. Vad säger vi om honom?

2.
Han fick skylla sig själv, tycker någon. Han kunde verkligen vara lycklig som hade en sådan förlåtande far. Givetvis är detta en av poängerna i den berättelsen. Gud som den förlåtande fadern. En bild vi verkligen känner sympati för.Men kanske är det istället den hemmavarande sonen vi också behöver stanna vid. Han som är avundsjuk och missundsam när brodern får en stor fest vid hemkomsten. Den som stannat hemma har minsann ingen fest fått! Då säger fadern: allt mitt är ditt. Du har tillgång till allt här hemma. Men din bror var såsom död och har nu återkommit till liv igen. Så låt oss vara glada! En liknelse med många bottnar! Men tillbaka till fåren. Poängen i den liknelsen är att herden inte ger sig! Han letar oupphörligt tills han hittar det enda fåret som kommit bort. Han blir aldrig nöjd eller trött. Han ger aldrig upp. Det är bilden av det lilla lammet som vilar uttröttad på herdens axlar vi ser framför oss. Hur många sådana bilder har vi inte setti kyrkor och i bilderböcker! Kanske en av de vanligaste bilderna i den moderna kyrkohistorien. Söndagsskolan använde den bilden självklart. Den är betydligt enklare och fullt förståelig i jämförelse med Kristus på korset. Bilden av den som söker den förlorade eller borttappade tills han finner. En sida av Gud som alla förstår. Den som aldrig ger sig. Därför att han älskar alla i sin skapelse. Det ger oss alla hopp!Vi brukar tala om Guds-bilder. Och då tror jag att just bilden av den som oroar sig över sina får och lamm är en bild vi gärna återvänder till. Den talar till oss alla, gammal som ung, om en omsorg som aldrig tappar greppet. I världens villervalla, i allt som ständigt omger mänskligheten av oro, sorg och bekymmer finns en stabilitet. Det är den som inte ger upp och som inger oss en hälsning att ingen kan ramla ur Guds famn.

3.
Så brukar jag ofta uttrycka det i begravningsgudstjänsten. Ingen kan ramla ut Guds omsorg. Det tror jag på!Varken här i detta livet eller i det efterkommande. Den tryggheten kan göra skillnad mellan ljus och mörker. Mellan att orka överleva och att tappa taget. Det finns en som orkar hålla ut!

Förlorad och återfunnen är temat för dagen. 

Förlorad vill ingen vara. Återfunnen låter bra. Det är lätt att kännas igen i den metaforen.
Många har berättat om just den upplevelsen att vara liksom förlorad och sedan komma åter.
Vi sjunger i psalmen 596 i Psalmer & Sånger.
Som när ett barn kommer hem om kvällen
och möts av en vänlig famn,
så var det för mej att komma till Gud – 
jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum,
en plats som väntade på mej.
Och jag kände: Här är jag hemma,
jag vill vara ett barn i Guds hem.
/Göte Strandsjö 1967

Arne H Lindgren har flera fina psalmtexter i vår psalmbok.Han var son till en pastor i Missionsförbundet, tog en del kringelikrokar på livets stig men kom sedan tillbaka till sin barndoms rötter. Han har gett ut diktsamlingar och berättat om dessa upplevelser.Han skriver t.ex. i Böner från Betesda 1975:

Kärlekens Gud, förverkligandets Kraft!
Låt oss talas vid igen
Du är den enda möjligheten
Men ge mig då kraft
att inte försöka nå Dig i någon skärning
inte i någon kompromiss
———-
Käre Gud,
låt mig få börja från början
tillsammans med Dig
——-

Min morbror Lasse Forsberg, journalist i dåvarande Söderposten och poet bodde i Bredäng från 60-talet och fram till sin död 1988. En av hans dikter heter: 

En gång….

En gång skall allt förklaras
som är höljt i dunkel.
Det som hör skymningslandet till
skall stråla i morgonljus.
Hur lätt att vandra då,
hur lätt att hinna
till den helga ort
där slutligt vi hör hemma.
Ur Stänk av liv av Lasse Forsberg 1966.

Hemma – det är där den man älskar finns!
Är inte det en devis som vi har läst någonstans?

Den som kommit bort och känner sig ”lost” för att använda ”svengelska” vet att uppskatta hemkomsten! Det bästa med att resa är glädjen över att få komma hem igen! Det är mitt eget ordspråk!

Vi ber:

Kärlekens Gud, som aldrig upphör att söka oss,
möt oss med din öppna famn och bevara oss i tryggheten hos dig.
AMEN